Komplettering till kapitel 17
⊕ A: Gemenskapsgrunder
När vi diskuterat Brevikshalvöns själ så har mycket av diskussionerna rört kärleken till platsen. Många av de intervjuade har pratat sig varma över hur de är fästa vid halvön. Vi hr försökt fundera över vari kärleken består. Ibland har vi då använt oss av begreppet topofili.
1. Brevikshalvöns topofili
Topos betyder Plats.
Fili betyder Kärlek till eller Vän av.
Topofili = Kärlek till platsen.
Begreppet topofili (platsbundenhet eller känslomässig bundenhet till en plats) skapades i boken Topophilia år 1974 och handlar om människors känslomässiga band med den materiella omgivningen. Dessa band har med lokal identitet att göra.
Lokal identitet = ”hemkänsla eller kulturellt välbefinnande, det vill säga en situation där man väl känner sin omgivning och kan identifiera sig själv och sin plats i omgivningen på ett betryggande sätt”. (Citatet från A Salomonsson ”Att skapa en region – om identitet och territorium”. NordREFO Rapport 1996:1, sid 17.)
2. Plats-kärlekens förstärkare
Topofilin kan stärkas genom flera identitetsskapande faktorer såsom:
- Socialt kapital, det vill säga aktivt föreningsliv och ett etablerat förtroende mellan människor. Lagsporter brukar vara verkningsfulla, om de innehåller tävlingar mot utomstående grupper.
- Gemensamma traditioner och kultur. Gemensamma minnen och historier.
- Gemensamma hot, något som svetsade samman de boende i många år från slutet av 1930-talet till mitten av 1980-talet.
- Gemensamma släktingar. Det är förvånande vanligt att många Breviksbor har nära släktingar boende på halvön. Detta var också en viktig faktor i Breviks sommarstad under i vart fall perioden 1901-1970
3. Företeelser som brukar skapa känslor av gemenskap men som inte verkar ha förekommit på halvön:
- Kyrkan/skolan skapar en vi-känsla. Den fanns inte för Brevikshalvön under 1900-talet.
- Massmedia skapar en vi-känsla. De fanns inte heller för Brevikshalvön. Villaägareföreningen hade aktiva anslagstavlor på 1960-talet för spridande av gemensam information, varvid ett tiotal valda kvartersombud skulle vara och under några år också var aktiva. Men denna informationskanal rann ut i sanden och torkade snart bort.
- Gemensam lumpartid eller gemensamma olyckor skapar en vi-känsla. Fanns inte för Bre- vikshalvön, vad vi kunnat notera.
- Folkrörelser, såsom frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen, idrottsrörelsen, skytterörelsen. Den kooperativa rörelsen, scoutrörelsen, miljörörelsen, sjunga-i-kör-rörelsen. Se separat historie-PM i nätbilagan till kapitel 13! Det verkar endast ha varit miljörörelsen och idrottsrörelsen som satt några synliga spår på halvön: dels genom några fotbollsmål som byggts på enskilda initiativ, några tennisbanor och dels genom hävden av Dyviks Lövängar.
- Företeelser som brukar skapa känslor av gemenskap och som förekommit i viss mån på halvön:
- Lagsporter skapar en vi-känsla. Den fanns inte för Brevikshalvön i någon bestående omfattning. Tennisklubbarna räckte inte till.
- Förtroendegivande talesmän kan skapa en vi-känsla. De fanns inte för Brevikshalvön i tillräcklig omfattning. Villaägareföreningen/Tomtägareföreningen har varit betydelsefull som gemensamhetsskapare under några decennier. Vägföreningen har det däremot inte.
- Gemensamma fiender skapar en vi-känsla. Den fanns för Brevikshalvön i någon mån i form av markägaren och finns nu i någon mån i form av kommunens byråkrater.
- Gemensamma släktingar. Det är förvånande vanligt att många har släktingar boende på halvön. Detta var viktigt i Breviks sommarstad.
⊕ B: Lovord över Tyresö
Ett tidigt vittnesmål om naturen i Tyresö finns i Helena Nybloms (1843-1926) bok ”Mina levnadsminnen, II” där hon för tiden före 1898 på sidan 451 sammanfattar: ”Jag vill inte trötta den, som läser detta, med flera beskrivningar på landskapet omkring Tyresö. Naturen har där en sådan omväxling, att man snart sagt kan erhålla alla slags intryck av de olika platser, man besöker. Fastän jag bott där i sju somrar, har jag långtifrån set allt, som är värt att se i den underbara trakt, som intill idag varit utan nära förbindelser med Stockholm och därför bevarat sitt eget tycke. Men snart finner man väl på snabbare fortskaffningsmedel, och Tyresö blir blott en förstad till Stockholm och kommer att besökas och förstöras av människor.”
När hon lämnat Tyresö på senhösten år 1895 skriver hon:
”Det var sista gången i mitt liv, jag hade ett hem på landet, omgiven av hela min familj, och jag har aldrig sedan levat i så innerligt och ständigt umgänge med naturen. Sedan dess har jag sett mycket av Sverige och strövat omkring på olika ställen i landets skilda delar. Därigenom har jag lärt känna den mångfaldiga skönheten i vårt land och lärt mig att beundra och älska dess skiftande karaktär; men när jag tänker på allt, jag har upplevat, står dock alltid Tyresö för mig som det ställe, som förenade Sveriges mest intagande drag, den stora mångfalden av yppig skog, idealiska hagar och gröna ängar, fjärden och saltsjön glittrande överallt, och så det gamla slottet som ett minne om Sveriges storhetstid med alla sina många traditioner. … Här lärde jag känna växter och djur på ett särskilt sätt och mötte själva Huldran i skogarnas ensamhet.”
Ett ännu tidigare vittnesmål är författaren Octavia Carlén (1828-1881) som år 1877 skriver vad man kan kalla en propagandaskrift om Tyresö, troligen på uppmaning av Hörstadius. Skriften heter ”Tyresö gods och slott. Beskrivning” och avslutas med ett avsnitt om ”Tyresös framtid” där det bland annat står:
”Tyresö namn har med ens blifvit så modernt, att det sväfvar på allas läppar. Det innebär hopp om lindring i en brist, som länge utgjort stockholmarens förtviflan och som alltjemt tynger på deras sinnen – bostadsbristen. Hvad hoppas man icke allt av Tyresö, och hvad är – eller rättare blir – det icke också stånd att erbjuda: sunda och jemförelsevis billiga bostäder, en isfri hamn, yppiga trädgårdar, vidsträckta promenadplatser, ren luft, godt dricksvatten och de ypperligaste saltsjöbad – hvad vill en menniska, vore hon än stockholmare, mer begära! Och allt detta kan bli verklighet och blir det äfven, kanske inom kort tid. Det behövs blott att ett eller annat hundratal burgna familjefäder tar saken om hand på allvar, att hvar och en af dem tar aktier på 1,000 à 1,500 kronor i en jernbarna, som inom en halftimma bringar stockhomarne ut till Tyresö, och slutligen att de åt sig utse jordlotter, för att å dessa uppföra små behagliga bostäder, dem man till på köpet kan beställa från någon väl accrediterad snickerifabrik. Det påstås att Stockholms handelsverld i främsta rummet lär spekulera i denna affär, förnämligast genom ställets förträffliga hamnplats. Vare härmed huru som helst: idéen är förträfflig, och vi kunna ej annat än fröjda oss åt dess realiserande. Kommer vår skeppsbroadel ut till Tyresö, så blir detta ungefär hvad S:t Germain är för Paris, en behaglig förstad, komfortabel och med godt anseende. Och om flyttningen väl börjat en gång, skall den utan tvifvel fortsättas i ganska stor skala och bland annat äfven undanrödja det jägtande efter dyra, mången gång obeqväma ”sommarnöjen”, som hittills varit så allmänt bland stockholmarne och som kanske inom familjerna tillställt mera obehag och förargelse än egentligt nöje.
Alltså: lefve idéen om en ”koloni” på Tyresö.”
Hon fortsätter i sin text:
”Det är ingen ödemark man valt för anläggande av sin lilla koloni: det är ett civiliseradt stycke land med en urgammal borg och ett tusental invånare spridda der omkring. Ingenting hindrar att Tyresö inom ett par tiotal af år kan vara en liten behaglig och välbygd stad, grupperad kring borgen, liksom Mariefred, hvilken så småningom uppstod och blomstrade kring det gamla Gripsholms slott, sedan detta väl började att bebos af Wasakonungarne och deras hof. Och Tyresö skulle i så fall ha mycket som ställde det framför Mariefred: icke minst närheten till hufvudstaden.”
Octavia Carlén avslutar sin bok om Tyresö med följande extremt lovordande dikt:
Säg, vill du komma i himmelrik –
Det tar man ej som på hyllan –
Så res ett Stycke på Erstavik
Och utan all din förskyllan
Du kommer in i det sälla landet
(Som Holbergs Jeppe) ty se du fann det
På Tyresö.
Nå, låtom oss till det landet gå.
I Eden träda vi sakta.
Der strålar alltid en himmel blå
Och höga fjellar der vakta.
Der kan man uppbryta guld med plogar
Och rundt omkring finnas gröna skogar
På Tyresö.
Ja, uti Stockholm man redan går
Och för sig sjelf ropar: Eja!
Ty skörden mogen der ständigt står,
Det gäller blott till att meja.
Och väna vindar från hafvet smyga
Och stekta sparfvar i munnen flyga
På Tyresö.
Ack, detta vet du ju än ej af,
men se de svanhvita segel:
Ty framför ön håller saltan haf
Sin klara, herrliga spegel.
Der finnes – du i förtjusning sjunke –
En hamn så lugn som en filebunke
På Tyresö.
Och som jag nu kommit här i färd
Med att berätta och rimma,
Vet i det hafvets demanteverld
En mängd med guldfiskar simma.
Högt upp i rymden guldfisken flaxar
Allt för att fånga sig glada laxar.
På Tyresö.
I nejden utaf den friska ö,
Och hör nu på hvad jag säger.
Der ligger det en kristallklar sjö
Och ”lifsens vatten” den äger.
Ty frukten inte – förstår ni piken? –
Att bli förgiftad från Årstaviken
På Tyresö.
Men det som ändock är bäst af allt,
Som först gör stället till Eden,
Och att det växer der hundrafalt,
Det är den präktiga seden –
- Till männskoslägtets båd’ fröjd och fromma
- Att hyresvärdar ej få inkomma
På Tyresö.
Till Tyresö, ja, er skynden nu,
härmedelst beder jag eder;
Ty hela Stockholm liksom Jehu
På stället hastigt slår neder.
Så skynden, skynden till nya Kanaan
- Blott fjorton dagar – så öppnas banan
Till Tyresö!
Octavia Carlén börjar för övrigt sin skrift om Tyresö med ett citat enligt följande.
”Säg har vill du lefva, säg hur vill du dö?
Ekot svarar gladt. vid Tyresö”
sjöng en af våra största nu lefvande skalder, när han en vacker sommarafton i ungdomlig hänförelse svärmade om vid Tyresö sköna stränder, der det ovanligt starka ekot svarade på hans sånger.
Hon refererar till poeten och svenska akademiledamoten (1847-1878) Karl Wilhelm Böttiger (1807-1878) som tydligen besökt Tyresö före Oktavia Carlén och också blivit hänförd. (Han var god vän med Wirsén, som skrivit de två dikter vi citerat i kapitel 13 och 15.)
⊕ C:När hände vad?
Stora och små händelser här och nära
1876 Kyrkskolan uppförs
1894 – 1912 Prins Eugen sommarbor i Lilla Tyresö
1895 Uddby kvarn och 30 ha skog brinner ner på Midsommarafton
1897 Ett nytt tegeltak läggs på bogårdsmuren vid Tyresö kyrka
1901 Tyresö slott börjar byggas om
1905 Centralvärme installeras i Tyresö kyrka
Konstnären Richard Bergh bor första sommaren av åtta i Tyresö
1912 Olympiaden har internationell regatta i Stockholms södra skärgård
Tyresö tegelbruk upphör med tegelproduktionen
1913 Breviks Idrottsförening BIF bildas
1914 Den torra sommaren 1914 brinner 150 ha av Tyrestaskogen
1917 Kyrkoherden i Tyresö David Froste protesterar till kungen om potatisransoneringen
1918 Breviks Idrottsförening BIF upplöses
1919 Markis Lagergrens första fru dör i Stockholm.
Konstnären Richard Bergh begravs i Tyresö kyrka
1922 Markisen gifter om sig i Stockholm och flyttar formellt från Tyresö till Rom
1923 Lagergren avstår äganderätten till kyrka och kyrkogård inklusive patronatsrätte
Dalarö blir egen församling
1927 Lagergren köper Spirudden
1928 Klockan 10.45 den 3 maj passerar luftskeppet Italia över Brevikshalvön på sin väg till Stockholm
1929 Greta Garbo deltar i midsommarfirande på Tyresö slott
1930 Markis Lagergren dör den 13 februa
Tyresö får en byggnadsnämnd
1932 Tyresö tegelbruks byggnader avvecklas
1934 Tyresö får kommunalfullmäktige som ersätter kommunalstämman 1935
1936 Stockholms stad köper Tyresta av Torsten Kreuger till friluftsområde
1939 Svea Livgarde genomför invasionsövning 12 – 15 sept på Brevikshalvön
Prästgården på Tjärnstigen byggs
1940 ABF startar bibliotek i Tyresö
1942 Tyresö överförs till Stockholms stift från Strängnäs stift
1686 års kyrkolagskrav att prästen skall läsa upp statliga kungörelser upphör
1945 Sellbergs åkeri köper Bollmora gård med 99 ha mark för 99000.-.
1946 Tyresö Vägförening bildas
1947 Tyresö kommun anställer sin första tjänsteman kommunalkamreren Gunnar Tunevi
1948 Stockholms stad köper Åva av Johan Lagergren till friluftsområde
1949 Tyresö kommun börjar anlägga VA-system (i Trollbäcken)
1950 Åvatyr, internationellt scoutläger i Åva med båttransport från Breviks brygga
1954 Byggnadsplanen för Dyviksudd är klar och tomter börjar säljas
1955 Tyresö vägförening bildar en samarbetsnämnd med Trollbäckens vägförening
S-poliktikern Gunnar Gyllnert blir Sveriges förste kommunalt heltidsanställde politiker
1957 Kyrkskolan blir bygdegård
1958 Kommunen köper marken vid Bollmora
1959 Riksdagen antog ”Lex Bollmora”
1960 Höghusen nära Tyresö Centrum börjar byggas
1963 ”Lex Gyllnert” gör det möjligt för Tyresö att anställa Sveriges första kommunalråd
1964 Tyresö är Sveriges barnrikaste och pensionärsfattigaste kommun
1965 Bollmora Centrums första etapp invigs
1967 Folkhem Bygg och Fastighets AB köper grönområdena på Brevikshalvön inklusive Dyviksudd,
ÄllmoraTräsk, Klövberget, Telegrafberget och Orrnäsberget
1940 Alby friluftsgård invigs i september
1971 Kommunen köper Lindalen, Njupkärr och Skälsätra av Olsson & Skarne
1972 Tyresö brandstation är klar
1974 Domusvaruhuset öppnar 14 november
1975 Simhallen invigs den 14 december
1980 Isbanan klar den 14 december
1981 Tyresö har landets längsta daghemskö
1982 Tyresö gymnasium och Bollmoravallen är klara
1983 Uddby kraftstation börjar tas i bruk igen
1984 Kampanjen ”Trivsamma Tyresö” startar
1986 Tyresöbon Ingvar Carlsson blir stadsminister efter mördade Olof Palme
1989 Tyresö Centrum byggs in och bussterminalen byggs över. Den 1 april döps centrum om till
Tyresö Centrum från Bollmora centrum,
Trålaren Maria Sofia, byggd 1952, börjar restaureras vid Breviks brygga
1990 Föreningen Trivsammare Östra Tyresö bildas på hösten.
Länsstyrelsen beslutar att Breviksvägen
inte längre skall vara statlig utan skall ingå i Tyresö vägförening
1991 Ett 10 ton tungt klippblock ramlar ner nära ett hus på Ällmoravägen
1995 Sandholmarnas naturreservat bildas. Kommunens detaljplan ger förutsättning för
pontonbryggorna i Breviksmaren.
Kommunen köper Telegrafberget, Ällmora Träsk, och Orrnäsberget från Folkhem
1996 Vaxholmsbåtar börjar trafikera Breviks brygga igen
1997 Kommunen bygger 20 parkeringsplatser vid Öringhamnsvägen 18
Fördjupad översiktsplan för Östra Tyresö