6.1 Skogsskär
Hans Forsman berättar om livet på sin egen ö
Från den 26 juli 2005 och 29 juni 2007
Drömmen om att bo på en båt
När Hans Forsman var 15 år 1949 tog han ett jobb på en lastbåt som gick mellan Sverige och Nordamerika. Åtminstone sedan dess har han längtat efter att kunna bosätta sig på en båt. Det lyckades han nästan med enligt följande berättelse:
Efter min utbildning på Schartau så fick jag ett jobb, som jag vantrivdes med. Efter bara ett halvt år där så såg jag att man kunde söka ett tillfälligt sommarjobb på Expressen för att åka omkring i skärgården och marknadsföra tidningen. Så jag sade upp min fasta anställning – till mina föräldrars förskräckelse: att lämna ett fast jobb för att ta ett sommarjobb! Men jag kunde ju inte tänka mig något bättre än en hel sommar i skärgården - och dessutom få betalt för att vara där.
Det äventyret slutade lyckligt: jag fick fast anställning på Expressen under hösten efter den sommaren och arbetade sedan i alla år med många olika sysslor där. Redan som 33-åring blev jag Expressens försäljningschef och när jag gick i pension så var jag vice VD.
Expressenpendlaren
Under många år har jag pendlat mellan Skogsskär och Essingen. Resan in tog en timme till Valdemarsudde, för jag har alltid varit mån om att hålla alla fartbegränsningar. Och sedan tog det ungefär en halvtimme genom Slussen och ta sig till Essingen. Själva slussningen gick oftast på ett par minuter, för slussvakterna kände igen mig och höll portarna öppna när jag kom åkande.
Och du anar inte hur avkopplande det var att efter en mycket stressig dag på jobbet få sätta sig i båten igen, starta motorn, ta sig en öl ombord och åka ut till Skogsskär igen!
Hydrokopeterfararen
I många år har jag ju använt en hydrokopter om vintrarna för att kunna åka till och från Skogsskär. Det har sina sidor, eftersom hydrokoptern lätt kan frysa fast i isen när den ligger, till exempel vid Brevik. Ibland borrade jag hål i isen på bägge sidor om hydrokoptern så att vatten flöt upp – i hopp om att det inte skulle hinna frysa sig fast tills jag behövde åka igen. När isen varken bar eller brast så var det jobbigt att åka med hydrokoptern, eftersom den fick arbeta mycket för att åka upp ur och ner i isen. Det bästa var plan is med tunt snötäcke på! På Skogsskär har jag en kran för att lyfta upp hydrokoptern ur vattnet, så att den är skyddad och inte fryser fast.
- Det går mycket dåligt att ta skidåkare eller vattenskidåkare på släp efter hydrokoptern för det blir så enormt blåsigt akteröver från propellern, att det inte är något nöje.
De största problemen med båtåkandet har varit de många bilinbrotten vid Breviksmarens parkering.
Köpet av Skogsskär
Skogsskär kunde jag köpa år 1982 för 0,6 Mkr. Det köpet skedde utan budgivning, därför att de gamla ägarna donerat ön till en hundförening. Och den föreningens styrelse hade beslutat att sälja ön till det priset, som dom tyckte var skäligt. Så det blev som tur var för oss aldrig någon budgivning. Min hustru Ann och jag hade i cirka fem år dessförinnan varit med om många budgivningar på olika öar i skärgården och trissat upp priserna till skyhöga nivåer - till säljarnas glädje.
Jag brukar säga att den tidigare ägaren ligger begravd på Skogsskär. De tidigare ägarnas hund ligger nämligen där och det var ju nästan den som ärvde ön!
Jag är uppvuxen sommarbarn på Ingarö och hade kvar det sommarstället ett tag efter mina föräldrar. Men det blev för mycket folk omkring, för mycket samarbetsmöten med väg- och villaägare- och bryggföreningar. På Skogsskär slipper jag allt sådant. Där är det jag och min hustru som bestämmer och det är gudomligt skönt.
Skärgårdens vackraste dass
Det är först min andra hustru Ann som accepterat att bo nästan permanent med mig på ön. När hon skulle fylla jämna år en gång, så frågade jag vad hon önskade sig. Svaret blev att det vore ju bra med ett bättre dass istället för det traditionella lilla torrdasset med sitt snedtak. ”Men det ska vara med äkta matta och kristallkrona”, sa hon – förmodligen delvis på skämt. Men precis så blev det, så vi har nog skärgårdens finaste dass – med mycket fin utsikt från såväl vuxenhålet som barnhålet. På dasset har vi för övrigt en skylt, som något givit oss från Saudi Arabien. Skylten säger ”Closed for Prayer” på engelska och så står det förmodligen samma sak på arabiska.
Drömmen förverkligad
När jag nu ibland tittar ut över sjön och bara ser vatten runtomkring mitt hus, så är det lätt för mig att tro att jag faktiskt bor på ett flytande fartyg. Speciellt när jag ser ut genom den fartygsventil som jag har på en av väggarna. Då känner jag att jag förverkligat min dröm att bo på sjön – och jag känner mig mycket tillfreds i den tron.