4.6 Finborgsvägen 8
Minnen från 59 år på Finborgsvägen 8
Redigerad utskrift från bandinspelad intervju den 9 september 2006
med Kristina Dahlqvist.
Köpet av två tomter år 1947
Mina föräldrar köpte nuvarande Finborgsvägen 6 och 8 år 1947. På nr 8 fanns då redan ett hus, som byggts år 1939 av familjen Wihl. Det var de som sålde fastigheterna till mina föräldrar. Det huset flyttade vi år 1968 från nr 8 till nr 6 och vi bygge det nuvarande huset på nr 8 istället. Här är ett fotografi som visar hur det gamla huset står på sin ursprungliga plats. Notera hur lite vegetation det då fanns på och norr om nummer 8! Grindhålet är det samma som idag, även om grinden har bytts ut.
Här följer en nytagen bild från samma plats som jämförelse:
Foto: Svartvita bilden Kristina Dahlqvist, färgbilden Harald Berg.
Lärkvägen bytte till Finborgsvägen
När vi flyttade hit så hette tomten Lärkvägen 18, men eftersom Lärkvägen inte byggdes ut öster om Nytorpsvägen, så byttes namnet ut och vår vägstump fick bli början av Finborgsvägen istället. Det var nog i början av 1950-talet som namnbytet skedde. Som syns på bilden så står det nr 18 på den högra grindstolpen: Vi fick byta såväl vägnamn som nummer.
Många lekkamrater
När jag växte upp så var här fullt med ungar i de närmaste kvarteren. Jag hade två bröder. Familjen Lindkvist på Måsvägen hade tre flickor. Familjen Tengdal på Måsvägen hade också tre barn. Vi var mycket inne och lekte på den tidigare Lagergrenska tomten på Måsvägen. Björn Undall, som bodde där, hade en dadda, det vill säga en barnsköterska som var med honom jämt och ständigt. Vi roade oss själva: gick i skogen, cyklade till slottet och hästarna där. Vi badade mycket och lekte. Vi var som sälar i vattnet. Jag lärde mig att simma när jag var fem år. En gång varje sommar åkte familjen ut med pappas motorbåt till Fåglarö utanför Dalarö - och kanske någon ytterligare badutflykt.
Den gamla Kyrkvägen
Min pappa var trädgårdsintresserad och man ser spåren efter hans arbete överallt på tomten. Jag har inte orkat följa upp hans arbeten – så när jag inte sköter tomten så säger jag att jag odlar biologisk mångfald istället. I backen i det nordvästra hörnet av nr 8 så ser man hjulspår i marken. Min pappa berättade att här gick den gamla Kyrkvägen. Den går i en kurva ner mot Finborgsvägens krök framför nr 10.
En oas att älska
Jag älskar min fastighet. Min mamma levde tills hon blev 98 år gammal och sedan har jag köpt ut mina bröder. Mina bröder är glada över att jag har behållit stället och alla kusiner träffas här varje sommar. Ja, det känns som en oas att komma hit.
För mig är det ett vilsamt ställe att vara på. Den sociala gemenskapen är viktig för mig med tennisklubb och många grannar runtomkring som jag känner.
Nu sker en snabb omvandling när området blir detaljplanelagt. Jag tycker att det är bra med unga familjer som flyttat in permanent: Området lever och det känns bra! Det är den stora tomten som gör att jag tycker att det fortfarande är en oas.