3.3 Utsiktsvägen 11
Minnen från 58 år på Utsiktsvägen 11
Redigerad utskrift från bandinspelad intervju
med Roland Magnusson (92 år) 18 februari 2006
Roland har bott på Utsiktsvägen 11 sedan 1948. Då bodde Strokirk (Utsiktsvägen 15) i närheten. Dahlman (Utsiktsvägen 7) och Bruhn (Utsiktsvägen 9) var också tidiga grannar. Utsiktsvägen var då bara två hjulspår med ett dike mellan: man fick grensla över diket när man körde.
Köpet av tomten år 1948
Jag köpte tomten av en kille på ett statligt verk; man hade blivit osams i familjen och han ville sälja. Min fru och jag åkte ut en dag i säljarens bil – där det satt ytterligare en spekulant på tomten. Det var snöglopp i april när vi kom ut. Tomterna norr om vägen fanns inte då. Grannarna norr om mig på Utsiktsvägen kom nog cirka tio år efter mig.
Jag har varit ute med båt på sjön sedan jag var grabb och vi hade en liten öppen båt och ville vara nära sjön. Tomten var mycket sank. Mina kompisar sa att det blir jobbigt att köpa tomten. Det förstod jag, men jag sa att jag har ingen brådska.
5300 kr kostade tomten. Jag fick låna av en kompis, så att jag kunde lösa ut och ta över säljarens bankaffärer.
Nybyggartiden varade länge
Vi bodde på Hammarbyhöjden då. Det fanns en buss från Blåsut till Brevik. Därifrån gick vi med packning, mat och barn på ryggen till vår tomt. Utsiktsvägen var då en kostig. Vattenavrinningen var i mitten av vägen upp för backen.
Hasse var 4 år (född 1944) och Eja är född 1949. Barnen har växt upp på den tomten och de var med och jobbade. Det fanns inga bryggor utan bara vass nere vid stranden.
Infarten till min tomt var jag tvungen spränga fram. Gunnar Eriksson hjälpte mig att spränga. Det var sankt och risigt med blåbärsris. En bit in på tomten var det en bergrygg, På den var det en fantastisk utsikt över Ällmorafjärden.
Det ursprungliga huset
I köpet fanns en nedriven liten röd kolonistuga: Den låg i en hög vid uppfarten till Utsiktsvägen med sina lemmar. Det var nog Sven Eriksson som körde upp den med sin häst till min tomt. Jag tog mina kompisar till hjälp och göt en grund och satte upp huset vid sidan på tomten så att det inte skulle stå i vägen. En del av grundpelarna finns kvar nu under det lilla huset, som senare ersatte den provisoriska kolonistugan.
Bygget av dalastugan
Huset är en gammal lada från Dalarna. Det är i två plan. Det huset flyttades hit omkring år 1963 – först med järnväg till Stockholm och sedan med två lastbilar hit. Ladan fick jag tips om genom en arbetskamrat till mig på Galco. Han hade en moster däruppe. Ladan kom från Mässbacken i Dalarna (uppåt Finnskogarna i Dalarna).
Jag hade haft otur i samband med ett tidigare husköp. Jag kunde då inte ordna med transporten, eftersom det krävdes transporttillstånd. Det var ju fortfarande transportförbud sedan kriget. Så man måste söka om tillstånd. Jag fick avslag och måste säga nej till den kåken. Efter ett år fick jag ett meddelande att jag kunde transportera. Då fick jag tag på ett annat hus, som var nerplockat och märkt. Det är det som nu är mitt. Jag hade kontakter med tranportfirman Larko, som lastade allt på två lastbilar, båda utrustade med larvväxlar. Det var ett mycket stort lass på varje lastbil och jag var förtvivlad om det skulle gå att köra upp för Utsiktsvägen, men det lyckades.
Vid min tomt hade jag gjort i ordning några reglar, lastbilarna kunde rulla av lasten på dessa reglar. Från den platsen ordnade jag sedan en träräls och kunde rulla en liten vagn med fyra hjul. På vagnen gjorde jag ett V. Hjulen rullade mellan två ribbor på mina räler. Jag rullade ner en stock i taget: vagn och stockända först, jag i andra änden med rep om ryggen som broms. På gräsmattan stod det en stor stubbe som fungerade som effektivt stopp i slutet av banan.
Upprepade dagvattenproblem
En sak är jag inte helt nöjd med. Ovanför min tomt ligger det flera tomter norr om vägen. När det regnar så fylls deras kärr med vatten. Vägföreningen hjälpte till att göra ett dike rätt över vändplan och till Annalisa Carléns tomt (Utsiktsvägen 13) och från bergknallen vid hennes infart grävde man ett öppet dike så att allt vatten rinner rätt ner på min tomt. Nivåskillnaden är 4-5 meter. Min gräsmatta har verkligen varit med om många översvämningar.
Jag kunde dock lägga ner sextums cementrör. Mauritz Jonsson bodde på Ällmoravägen 96 bortom Bonniers. Han hjälpte till. Han hade en fin tomt där. Sedan flyttade han in på Noretvägen 2. Han och jag grävde rätt över min tomt och på så sätt fick jag vattnet vidare till grannen bredvid min tomt. (Mauritz blev för övrigt förtjust i min fru och ville ta med henne till Huvudskär: det är härligt därute sa han till henne.)
Vid senaste störtregnet gick vattnet ända upp på husgrunden till alldeles under timret. Men morgonen därpå var allt vatten borta. Så dräneringen på min tomt svalde vattnet ganska snabbt vid detta tillfälle då störtregnet kom i omgångar under två dagar.
Närbutiken på Ällmoravägen
Butiken var bra så länge den fanns: det var nog från omkring 1949 till 1952. Då kunde vi köpa färskt bröd. Det tyckte vi var bra när vi kom hit att vi kunde gå ner och handla. Hasse gillade det dock inte att gå ner och handla för den branta backens skull. Butiken låg på Utsiktsvägen 1.
El fanns tillgänglig från början
El fanns redan 1948 i gränsen till grannen Bruhns. Det var bara att koppla in därifrån och sätta upp en egen mätare. Men i den lilla kolonistugan hade vi inte el utan en fotogenlampa.
Långlivad flaggstång i 53 år
Flaggstången byggde jag år 1952. Den stången fungerar än, fast den är murken längst ner så jag funderar på att förkorta den en halvmeter. Jag fällde och ringbarkade granen så att den inte torkade för fort. Sedan impregnerade jag granen ordentligt och båtfernissade den fyra gånger. Jag har brukat ta ner den vart femte år och har då fått slipa och fernissa om den på sydsidan.
Båtlivet viktigt
1975 köpte jag en motorbåt med en 25 hästars diesel och körde upp hit från Oskarshamn. Det var en härlig resa. Jag hade nog den finaste båten Ällmora under flera år. Nu har det kommit större båtar. Min båt hette Freja men modellen var en Vinga från Göteborg, men den hade tillverkats i Oskarshamn.
Min dotter Eja var lärare och mycket uppe på Barnens ö så dit åkte vi ofta med båten – liksom till andra smultronställen på Biskopsöarna och däromkring. Dessutom förstås till min frus födelseort Nynäshamn.
Ällmora Samfällighet i utveckling
Jag var med och startade båtklubben. Jag var kassör i den föreningen från början och i 22 år. Båtklubben bildades nog år 1961. Ulf Snellman ritade bodarna och en styrelse tog hand om bryggbyggandet – med Gunnar Eriksson som fackman och bas. Det var en spännande och lärorik tid.
Vi gjorde ett avtal med markisen år 1961 att använda hans strandtomt för rekreation och båtarna. Markisen önskade att tomtägarna skulle favoriseras. Men vi hade en tråkig historia med byggmästare Harry Karlsson i Folkhem som ville köra bort alla båtägare från bryggorna för att själv kunna göra pengar på bryggrätterna. Men han fick ge sig till slut.
Nu har jag just skickat in 15000 kr så vi kunde lämna en handpenning för att köpa den Lagergrenska tomten för 1,3 Mkr. Det var mycket roligt att alla gick med i det köpet och att se föreningen utvecklas vidare!
Den årliga fiskeresan
Veckan före midsommar åkte alla intresserade ut till Norsten nära Huvudskär och så småningom Hansten. Bosse Norstedt var medlem i båtklubben och hade gitarr med sig. Han och jag underhöll med vissång i kvällningen. Dessutom hade vi ju Arne Wenngard med sina snabba kommentarer och roliga infall. Jag har nog varit med om den utflykten mellan tio och femton gånger. Dom skötte spriten rätt bra, så det var mycket trevliga utflykter.
Pumpens vänner
De första åren tog vi med oss vatten från stan på bussen. Vi bar vattnet från breviksbussen och en unge på ryggen. Grannen Bruhn hade visserligen en brunn som fungerade då, men deras vatten var inte smakligt. Det var brunt.
Senare bildades Föreningen Utsiktsvägen som består av tio fastigheter och har hand om vattenförsörjningen. Ibland kallar vi föreningen för ”Pumpens vänner”. Sommaren 1968 skapades stadgarna för pumphusdelägareföreningen. Föreningen har främst hand om ”Projekt Sjövattnet” och ”Projekt Matvattnet”.
Så jag har två vattensystem: dels den borrade brunnen och dels sommarvatten från Trollsjön med en pumpstation som ligger på Ällmoraängen. Det pumphuset hålls varmt på vintern.
Numera har dock sex fastigheter borrat egna brunnar, för att få vintervatten. Jag gick med i det gänget med de sex. Jag har nu det ena vattensystemet till ena huset och det andra systemet till det andra huset. Så jag hoppas att ha vatten även om ett system skulle krångla!
Bra grannsamverkan
Över huvud taget så har grannsamarbetet varit mycket gott. Det var inget svårt att få ihop folk på den tiden. Lennart Andersson (Utsiktsvägen 7) tyckte om att jobba, fast han var hyresgäst. Han hjälpte mig mycket. Strokirk och Carlen (Utsiktsvägen 13) fanns redan. Bergkvist (Utsiktsvägen 5) fanns söder om mig och Berits pappa (Utsiktsvägen 2) hade sin stora tomt ända ner till Ällmoravägen. Och Andersson i Backen (med sin blå moped) (Utsiktsvägen 3) men jag hade inte kontakt med honom för de levde mest för sig själva.
En stolthet att tradera
Jag har inte hunnit med så förfärligt mycket mer än att vara nybyggare på min tomt – med god hjälp av goda vänner. När jag nu ser tillbaks på alla mina år där så måste jag säga att jag är mycket stolt över vad jag åstadkommit. Och jag tror att ungarna har haft väldigt kul här ute. Ingen unge har ju heller ramlat ner för branten. Nu hoppas jag att fastigheten kommer att gå vidare till barnbarnen så småningom.
Skyttevärnet på Utsiktsvägen
När Roland Magnusson skulle bygga grunden till sitt hus på Utsiktsvägen 11 omkring år 1963 så upptäckte han en rust-bädd av grova stockar. Stockarna låg flera decimeter under ett lager av mossa och blåbärsris, alldeles norr om en bergskant. Stockarna sträckte sig från foten av bergskanten ut mot den nuvarande gräsmattan.
Stockarna var tämligen murkna och Roland var tvungen att riva bort dem för att grundlägga huset just där. Han grubblade mycket över vad syftet kan ha varit. Enda lösningen han kom till var att det måste ha varit ett skyttevärn år 1914 där. Det var ju en fin utsikt över hela Ällmorafjärden därifrån – och väl skyddat bakom bergskanten.
Vi skulle ha en offentlig pump som tog upp vatten. Hydroforen syns i bakgrunden. Bilden är tagen omkring år 1965. De stående är från vänster Arne Wenngren, Kalle Bergkvist, Pekka Strokirk, Roland Magnusson, Arne Bergman, Sven Björn, Gösta Ohlsson och Jörgen Bruhn. De två knästående är dels en som inte hör till berget utan antagligen inskickad utifrån och dels Lennart Andersson som var hyresgäst hos Bruhns. Gerhard Holmberg ligger ner i förgrunden. Pumphuset står fortfarande kvar mellan Utsiktsvägen 8 och 10.
Foto: Roland Magnusson.
Två bilder från midsommarfestandet vid Ällmora under slutet av 1940-talet. På den övre bilden syns taket på Ällmora gårds mangårdsbyggnad (med sina två skorstenar) samt flera av gårdens numera försvunna ekonomibyggnader i backsluttningen. På den undre bilden syns bostadshuset på Ällmoravägen 33 i bakgrunden.
Foton: Roland Magnusson.
På promenad på Ällmoravägen till busshållplatsen i Brevik sommaren 1948. Bilden är tagen mot söder och visar Ällmoravägen norr om Solstigen. Till höger syns min fru Eja och vår son Hasse. Till vänster går två goda vänner.
Foto: Roland Magnusson.