2.15 Stubbvretsvägen 3
Gerd Frisk berättar några minnen
från sin Brevikstid
Gerd och Anders Frisk flyttade från Bollmora till Stubbvretsvägen 3 tillsammans med sina två äldsta döttrar Märit (8 år) och Nine (3 år) i augusti 1968. Gerd berättar i juli 2004: Anledningen till flytten var att vi inte ville att vårt tredje barn skulle få växa upp i Bollmora. Cecilia föddes i januari 1969.
Den rika tomten
Tomten såg lika dan ut när vi köpte den, som när vi sålde i september 2001. Vi var speciellt glada åt den stora artrikedomen av träd och buskar. Jag tror att vi hade de flesta svenska trädslag på tomten - jag vill minnas att det var tolv arter, om man räknar med slånbär och björnbär. Det fanns också bland annat orkidéer, kantareller, blåbär, smultron, hallon, lingon och moreller på tomten.
Den unikt ”vackra” jättegrytan på tomten vårdades ömt av oss. Jag bad Tyresö kommun (kultur & Hembygd) att registrera den och de andra grytorna på Brevik. Jag skulle vara mycket tacksam om någon kontrollerar att Grytan Brevik 1:55 ej fylles igen och glöms bort! Den var min ögonsten och borde K-märkas!
Huset med den strålande utsikten
Huset hade den förre ägaren Jarder byggt till. Vi gav huset en ny fasad i samband med tilläggsisolering under 1980-talet. Då gick vi ut med takstolarna så att det såg ut som en österrikisk modell. Allt gjordes hantverksmässigt. Nytt kök, ny dusch med bastu blev det också. Och gäststugan byggdes omkring år 1970.
Vi hade huset uthyrt 1979-1980, då vi bodde i Frankrike, samt mellan åren 1996 och 1999. Dottern Cecilia hyrde huset 1999-2001.
Skolskjuts per helikopter
Skolgången under de första åren fungerade bra. Märit (född 1960) kände sig dock lite ”utanför”, eftersom de flesta klasskamraterna bodde runt skolan. En klasskamrat (Boman Oskarson) bodde dock i Brevik. Under cirka sju skolår hade vi Karin Northun (född 1967) från Härsö inneboende hos oss. Och skulle Karin hem till sina föräldrar på Härsö under svåra väderförhållanden, fick vi köra till Gamla Stan för helikoptertransport till Härsö.
Under de sista åren på Brevik tog vi emot ”jourbarn” från Tyresö kommun. Det var barn med svår bakgrund. De fick njuta av det vackra Brevik och en del barn hör fortfarande av sig till mig.
Socialaffärer
Vi handlade alltid i Sjögrens livs, som var en viktig social samlingspunkt. Även konditoriet ”Saltsjö-Brevik” fanns - och på somrarna kiosken och handelsträdgården på Ankarcronas tomt. Många ungdomar från Brevik fick sommarjobba på konditoriet och hos Rolf Sjögren. Det medverkade också till att skapa en social samhörighet.
Den vita springaren
Jag minns den goda grannsämjan med många naturliga kontakter. Midsommarafton firade vi på Ällmora-ängen och vid Valborg eldade vi vid Maren. Skådespelaren Per Oskarsson bodde i den vita tornvillan och det var roligt med hans två åsnor, papegojan och den vita hästen som han fått vid en film-inspelning. En dag kom Per ridande ända fram till vår kökstrappa för att barnen skulle få klappa hästen. Och jag glömmer heller aldrig synen då han kom ridande över den is- och snöbelagda Maren i strålande solsken: Per Oscarsson på sin vita häst i full mundering och full galopp – det var ett riktigt skådespel som nu finns kvar som en fin minnesbild!
Grundandet av TUFF
Det var för övrigt Per Oscarson som tog initiativ till och grundande TUFF, Tyresö U-lands- och FredsFörening. Det skedde på Biblioteket i Tyresö centrum omkring år 1970. Jag tror att TUFF lever kvar än. När vi var med stödde TUFF ett skolprojekt i Indien.
Breviks lekskola
Efter Oscarssons flyttade journalisten Sven Öste in i huset och det bildades ett kollektiv där – en storfamilj. Den startade en lekskola två dagar i veckan och Cecilia Frisk, Karin Northun, Camilla Aresén hörde till dem som deltog där.
Två somrar hade Svenska Kyrkan sammankomster vid badplatsen för trevlig samvaro med barnen. Även mulleskola fanns några år i markerna runt Dyviks gård.
Familjen Tiblom upplät sin sjötomt vid Maren till en KSSS Optimist-jolle-kurs för barn under många somrar. Det är ett roligt minne för barnen.
Mat-trumpet
Vi brukade ringa med en koskälla för att kalla in barnen till måltiderna. Men jag minns att Cilla Ingvar på andra sidan Maren i stället brukade spela på trumpet för att få in sina barn. Det lät så trevligt!
Rikt djurliv
Under 1970- och 1980-talen hade vi höns, gäss och kaniner, förutom katt och geten Hubert. På tomten fanns dessutom vilda djur: Älg, rådjur, räv och hare. En älskad padda bodde under altanen och jag saknar den. Fiskmåsen Jonathan återkom i många år till sin mathylla framför vårt matrumsfönster.
En märkig händelse inträffade (troligen någon gång på 1970-talet). Vi ett enda tillfälle fylldes Maren av maneter! En annan märklig händelse jag blev vittne till är följande: Ett svanpar ”1” med tre ungar simmade i Maren. In genom ”gattet” kommer ett svanpar ”2” med två ungar. Hannen ”2” jagar ut hannen ”1” från Maren och jagar upp honan ”1” på land. Svanparet ”2” tar de tre extra ungarna med sig och simmar ut på Erstaviken med fem ungar. På kvällen återkom hanne ”1” och letar upp sin fru i vassen. Några månader senare såg jag tre ungsvanar flyga över Maren. Det var nog de bortrövade svanungarna!
Bryggan och fiskerätten i Maren
Vår fastighet Brevik 1:55 ägde en fiskerättsavstyckning nedanför tomten (med beteckning 1217 GB). På det fiskevattnet i Maren la vi nät de första åren och fick bland annat ål. Bryggservitutet hade den tidigare ägaren Jarder fått från Claes Lagergren någon gång på 1940- eller 1950-talet. Dessa förmåner ifrågasattes många gånger och jag kände detta betungande.
Ändrade utsikter
Genom de stora brygganläggningarna i Maren förstördes utsikten över Maren. Och de många båtarna förorenade vattnet och blev trafikfarliga för Breviksbadet, trots att det i en första utredning just betonades att badplatsen ej skulle försämras.
Förbudstiden och TÖI
Det var under vår tid på Brevik byggnads- och avstyckningsförbud. Gränsen för bevarande av de stora tomterna gick på vår tomts södra sida, alltså ej längs med stigen. Vi accepterade detta och det var roligt att kunna lämna över den orörda naturtomten till nästa ägare. Jag hoppas nu att kommunen står vid sitt ord och att tomten bevaras!
Beträffande byggrätten var det helt otänkbart att vi skulle få bygga ut. Det var många som drabbades av detta system. Så det låter konstigt om man nu har fått bygga ett något större hus på Brevik 1:55.
Föreningen TÖI Tyresö Östbygds Intresseförening arbetade en del med utredningar kring dessa problem och Rolf Sjögren la ner mycket arbete på det. Tyvärr upphörde TÖI. Jag tror att man upplevde dialogerna kring bryggor och parkering som problemfyllda, så att ingen till slut orkade bry sig. Problemen kan ha förstärkts genom delvis olika intressen hos sommar- och permanentboende.
Strömavbrott vanliga
Elavbrotten blev många under åren. Efter den svåra stormen hösten 1969 var vi utan el i fyra dygn. Då var vi glada att vårt hus hade vedspis, kamin och öppen spis.
Minnesrikt
Nu när jag är värmlänning i Arvika så minns jag gärna båt- och fisketurerna. De hörde till livet på Brevik. Vi hade lov av Northun att lägga nät vid Härsös Brevikssida. Båtturerna gick till öarna utanför oss. Mest var vi på Ramön, Härsö och Kalvholmen, men vi besökte också bland annat Ornö, Dalarö, Biskopsöarna under oförglömliga turer. De sista åren upplevde vi fina båtturer med vännerna Delores och Harald från Dyviks gård.
Mina bästa minnen är närheten till hav och natur. Man levde sig in i årstiderna växlingar och samtalen med grannar rörde sig ofta om natur och djur. Det var också roligt att ha sett röda näckrosor blomma i Trollsjön, där vi alltid badade. När jag tänker tillbaka på Brevikstiden så blir det gärna de baden, den enormt vackra utsikten från vår hus - med månen som speglar sig i Maren – och promenaderna i omgivningarna runt Dyviks gård, samt grannarna och vännerna.
Tillägg: Gerd Frisks minnen 30 Auguti 2004 kring Bo Nyman
År 1958 såg min fästman Anders Frisk en annons om ett intressant jobb. Han hade bra realexamenbetyg (och militärutbildning vid signalskolan i Stockholm) och sökte jobbet. Han blev kallad till intervju hemma hos Bo Nyman, som då bodde vid foten av Orrnäsbacken på Brevikshalvö.
(alldeles nedanför tennisbanan, Breviksvägen 18 = Klockargårdsvägen 2).
Detta ledde till att han blev anställd som tekniker i ABN, AB Bo Nyman, som då fanns där C3L nu ligger – och som konsekvens att vi gifte oss 1959 och flyttade till Stockholm och sedan år 1961 till det första höghuset som byggdes i Bollmora (Bollmoravägen 6). Det hela var nog för övrigt något av en tragedi för Anders föräldrar, som hoppats på att han skulle fortsätta att driva gården Frisktorpet i Jämtland.
Anders hade en härlig tid på ABN så länge det företaget varade: man höll ju på att bygga Sveriges första datamaskin, som hette WeGeMatic. Han fick resa i Europa; han fick resa till ADDO i Skåne som ABN engagerade sig i; han blev senare medlem i datorföreningen ”Stacken” på KTH; han pluggade samtidigt under flera år på NKI; det hela var som ett eldorado för Anders!
När Axel Wennergren så småningom kom in i bilden så bjöds Anders med flera in på middag hemma hos Axel Wennergren i dennes fantastiska hus i Diplomatstan på Djurgården. (Jag har fortfarande kvar den fint tryckta matsedeln, som hörde till den bjudningen!)
Man kan säga att kvar efter Bo Nyman finns idag hela Tyresö Centrum, eftersom Bollmora bebyggdes som en direkt följd av Bo Nymans storstilade planer för expanderande industrier mm.