2.13 Breviksvägen 203
Bo Norstedts minnen från Brevik och Ällmora
Redigerade anteckningar från bandinspelad intervju den 13 oktober 2004 där även
Gerhard Holmberg deltog.
Utskriften från dennes delar finns i intervju 3.1 nedan.
Omfattar även Ällmoravägen 17 - 19
Bo Norstedts minnen från Brevik
Bo Norstedt är född 1932 och bodde som barn rätt mycket om somrarna hos sin morbror och moster Gösta & Ester Johansson vid Breviksvägen 203 längst in i Breviken i det hösten 2004 fortfarande gula huset. (Huset revs i september 2004 och bara grunden finns kvar.)
Grannar vid Maren: Som grannar fanns då bland andra Tigerschölds (Breviksvägen 203), Hammarskiölds (nr 199) och Archimedes-chefen Engdahl (i nr 205). Min kusin Hans Nyman var ute mycket också och Herbert Zacharias (sedermera tandläkare) som då bodde på Tibloms stora tomt (Breviksvägen 192). De hade en stor gul trävilla som senare revs. Och Hasse Engdal (Archimedes-chefens son) hörde också till kompisarna under 1940-talet.
I det nuvarande garaget på Breviksvägen 192 bodde då en gammal skärgårdsbo som hette Knut Lundkvist och som jobbade mycket här ute med Gunnar och Sven Eriksson från Ällmora. Han gjorde allt: byggde, grävde och mycket mer. Efter att ha bott i det garaget i många år så köpte han sig ett hus på Riddarstigen, där han bodde kvar i många år. I Brevik fanns även Rosendal, Stenströmmer och Dahlström som tog sig an diverse arbeten.
Trafiken vid Maren: Det fanns då på 1930-talet bara fem eller sex bryggor i Breviksmaren – och de var nog lika många som hade rätt att fiska där. Fram till 1961 hade jag min båt liggande där hos min moster och morbror. Deras brygga låg längst in i viken. Vad jag vet var Gustav Nortun den förste som tog sig in i Breviksmaren med sin ganska stora båt. Jag fattar än idag inte hur han kunde ta sig genom det grunda inloppet. Det måste ha varit rejält högvatten då. Normalt lade han till vid Ångbåtsbryggan. På 1930-talet kunde man lägga ut en femtikroks långrev från morbrors brygga och få 3-4 ålar. Och trafiken kring Breviksmaren bestod då främst av flanerande gäster från det stora bokförlaget Norstedts semesterhem (på Breviksvägen 194): damerna i blommiga kreationer, herrarna strikt i kavaj, vit skjorta och slips. Klockan kunde man ställa efter gamle generalen Hammarskiölds morgonbad exakt klockan 07:15, oavsett väder och vind.
Flera köpställen: Boströms hade en mycket fin handelsträdgård (på Breviksvägen 190 och 191). På sommaren hade han långbänkar. Där handlade vi mycket på somrarna: han hade nästan allting. Vi handlade också i Sjögrens affär. Sjögrens hade till och med bensinpump på den tiden. Sjögren sprang mycket på hålfötterna; han var nervig och barsk.
Dansbanan vid nuvarande Stubbvretsvägen kallades för Sotängen eller Sotarängen, vill jag minnas. Jag vet inte varför den hette så, men jag har uppfattningen att namnet berodde på att man brände något där – man kanske brände skräp där?
Det jag kommer ihåg av Dyviks gård är att min morbror köpte jord därifrån och att det var Sven Eriksson som körde den med sin häst och vagn. Det bör ha varit på 1940-talet. Sven Eriksson hade häst länge – i vart fall till 1955. Den hade han parkerad på Robert Sommars ställe, där det fanns en stor loge med plats för hästen.
På 1940-talets bussar med gengasdrift så hände det ofta att alla passagerare fick gå av i Himmelsbacken och skjuta på bussen.
Per Oscarsson och Ulla Skoog har ju senare bott i huset Breviksvägen 194. Per Oscarsson red omkring på sin vita schimmel i sin stora hatt med vilken han hälsade på folk.
Dubbeltomten Ällmoravägen 17-19
Bo Norstedt berättar att hans föräldrar köpte dubbeltomten Ällmoravägen 17-19 år 1949 genom förvaltare Lundell, som gav rabatt eftersom det var två tomter. Därigenom fick vi inga grannar. Och berget bakom hade vi ju nästan som egen tomt, eftersom ingen annan kunde komma upp på det berget. Pappa fick också rätt att ha en brygga i Trollsjön där han hade en eka. Där tjuvfiskade vi kräftor ibland, - men det är preskriberat för länge sedan.
Från början gick den gamla Ällmoravägen tvärs över vår tomt och sedan ner för backen och på skrå mera nära Ällmora träsk än vad den går nu. Det är nu en gångstig kvar där vägen var förr.
Från början fick vi gå och hämta vatten i den allmänna brunnen som låg vid busshållplatsen, i svackan ner mot Ällmora träsk. Sedan sprängde vi en 78 meters brunn och fick så mycket vatten vi behövde.
Bo sålde dubbeltomten på hösten 2003, främst av åldersskäl, eftersom det blev mycket underhåll och lövkrattning och alltmer besvärligt att krypa på tak. Dessutom blev det dyrt med dubbelboende – och barnen hade sina egna ställen. Den stora förändring, som Bo vill lyfta fram under de 54 åren på tomten, är alla permanentboende som kommit till. Förr fanns ju inte mycket sådant.
Sex decenniers ändringar i flora och fauna
Bo Norstedt berättar att han vid 40-talets början såg mycket säl vid Skomakarskeppet. Och på 1940-talet fanns det fortfarande Ekoxe och Macaon- och Apollofjärilar vid Brevik. Den faunan har försvunnit helt från Brevik. (Apollofjärilen finns fortfarande på Utö.) Men Stora Läderjordlöparen är en specialitet: den finns fortfarande kvar i Brevik, vilket är anmärkningsvärt.
En intressant utveckling är den röda näckrosen, som sedan flera år finns i ett exemplar i Trollsjön. Den lär vara inplanterad där (av Sejnegård). Bo upplever att träskmarkerna i Trollsjöns södra del har blivit mer torrlagda med åren. Det måste bero på att utloppsbäcken rensades i början på 1970-talet genom vägföreningens regi för att Ällmoraängen inte skulle vara så sank och besvären med översvämningarna vid Mokärrsvägen skulle undvikas. Men Lommen verkar fortfarande trivas i Trollsjön, även om den sannolikt inte gillar alla bergsklättrarnas nuvarande liv längs bergsbranterna.