BREVIKSHALVÖNS HISTORIA - I SKUGGAN AV EN MARKIS

• Startsida
• Förteckning över intervjuer
• Ämnen för studiecirklar
• Kontakt med författarna
• Rättelser

1.4 Dyviksvägen 51

Jag talade först med Birger Norstedt som hade en tomt på Ällmoravägen. (Han hade järnaffär på Görvellsgatan och jag var inköpare på Spårvägen och var stor kund hos honom). Han sa: ”Då ska vi prata med min fru Kristina som är systerkusin till Ivar Lundell.” Och Lundell föreslog ”att herr Åsberg skall ta den här tomten”.

Den först sålda tomten var längst bort på Dyviksvägen. Köparen hette Andersson och hans farbror hette Anders Sandrew, som dominerade stan med sina biografer. Andersson gjorde en stadig brygga av ekplank där. Tomt nr 2 var min granne eller jag. Samtliga tomter kostade 12000 kronor, oavsett storlek, med undantag för några tomter längst ut.

Nybyggartiden
All fullvuxen skog var borta och en massa stubbar låg i stora högar på min tomt. Men jag fick tag på Tyresö Maskintjänst, som höll på och röjde på en annan tomt i närheten. En timmes insats på min tomt kostade mig 45 kronor: jag fick plan mark och efter en stor brasa så har där blivit den nuvaranade gräsmattan.
En allmän pump fanns lite längre högre upp i backen. Bilarna fick vi ställa en bit upp i backen före den nuvarande avtagsvägen till Dyviksuddsvägen.

Att besiktiga en kaminstuga
Den 9 april 1955 fick jag en stuga utkörd hit. Eftersom det varit nattfrost, så höll den halvfärdiga vägen att köra på med en lastbil. Stugan var på cirka 11 kvm, med en liten kamin i. Vi var tvungna att begära byggnadslov för vår nya stuga. Sten Ullermark hette kommunens byggnadsinspektör. I byggnadsreglerna på den tiden ingick att vi inte fick ha kamin i vårt hus, så innan byggnadsinspektören kom, så gömde vi kaminen och täppte för alla synliga hål i taket. När han var klar med sin inspektion, så sade han till oss ”Nu kan ni sätta upp kaminen igen”.

Under sommaren 1955 skulle vi ha en trälåda i marken som källare. Till midsommar förvarade vi rökt skinka där under ett lock. Skinkan var ju borta på morgonen, så vi förstod att det var grävlingen som varit där och kalasat.

Ett specialdesignat hus
Sedan bytte jag jobb och arbetade på Bröderna Edstrands järngrossist. De hade stora magasin vid Skanstullsbron där de hade stora träbjälkar, som jag fick. Jag ritade huset efter hur långa bjälkarna var och fick Ullermark att hjälpa mig med ritningarna så att jag fick byggnadslov till det större huset på tomten. Huset är således byggt på plats med lösvirke. Jag byggde själv med mycket god hjälp av en orienterarkompis, som hjälpte mig att snickra och mura. Han var från Siljansnäs och såg till att skorstenen har en modell därifrån. Det huset var klart år 1960.

Bryggan som försvann
Tyresö Egendom hade ritat in en stor brygga på tomtkartan. Det dröjde inte länge förrän tre av mina grannar byggde sig en egen brygga. Ivar Lundell konstaterade då att ”nu finns det en brygga”. Och därmed ansåg han att han inte behövde bygga någon!
Jag kunde dock bygga en enkel plankbrygga åt mig tills vi så småningom efter många år fick en gemensam och registrerad andelsbrygga.

Gemensamt vattensystem
Tre av mina grannar (Dyviksvägen 49, 53 och 52) var riktiga storfräsare, och ville skaffa eget vatten. Jag låg mitt emellan och den gemensamma brunnen borrades på min tomt. Brunnen går 104 meter djupt. Våran andelsförening med fyra delägare fungerar bra och jag är nöjd med vattnet.

Sommarbutiken under nybyggartiden
Tomten nedanför mig var enligt byggnadsplanen avsatt till affär. Och där vi nu har majbrasa var det tänkt att bli en parkeringsplats för affären. Det blev ingen affär där. I stället kom Fahlén över den tomten för fritidsboende genom att betala 2000 kronor extra.
Men Karlsson på Dyviksvägen 52 hade en liten sommarbutik på sin tomt. Den flyttades dit från Dyviksvägen 50(?) efter något år. Så vi hade nära till vår sommarbutik så länge den fanns kvar. Jag tror den fanns under åren 1957 till 1962, då kommunen förbjöd den servicen.

Nära till djuren
Det har funnits mycket rådjur, som ökat i antal. Och det är fler fasaner nu, men det beror nog på att jag matar dom mycket. Nu har vi många djurarter att titta på alldeles utanför fönsterrutan: olika fågelarter; ibland räv och grävling; möss och harar.
Det dröjde många år innan vi såg en älg. Men på 1990-talet så hade vi en ungkalv som stod här på tomten och tittade på oss. Och på isen ser vi ibland  älgarna när de går ut mellan öarna.
Fästingplågan har ökat hela tiden och vi har fått lära oss att vara klädda.

Dyviksudds Tomtägareförening
Jag var med och bildade Dyviksudds Tomtägareförening hösten 1957 och var sekreterare under de första tio åren som den föreningen fanns. Gardevall var ordförande 1964.
Jag var kvartersombud ett tag - och det blir man inte populär på, för jag verkar ha fått ett rykte om att vara lite stöddig när jag diskuterat om nedtagna träd med någon medlem i kvarteret.

Markavtalet med Folkhem
När vi läste alla pappren som hörde till tomtkartor och byggnadsplanen, så tolkade vi det så att marken skulle ägas av tomtägarna, men så tydde man inte det på alla håll. Och så fick vi höra att Sven Harry Karlsson och Folkhem hade köpt råmarken. Då erbjöd Sven Harry Karlsson oss att köpa frimarken för 7 öre kvadratmetern. Och eftersom det var ungefär 750 000 kvm här, så blev det rätt mycket pengar. Men att få alla fastighetsägare att ställa upp på ett köp var inte så lätt.  Med 150 tomtägare skulle det bli några tusenlappar per fastighet och det var inte alla med på. Hans Jädergård och jag hade sammanträden flera gånger med Folkhems representanter kring frågan om markköp, men vi kom inte i mål.
Sen kom Lindgren, som bodde nedanför mig i backen, och gjorde en fin överenskommelse med Sven Harry Karlsson. Och det avtalet är oantastligt, i vart fall i 50 år – och sedan får vi se vad som händer.

Tennisklubbens höga staket
Jag spelade själv inte tennis men eftersom jag jobbade i Gunnebo, så ordnade jag att tennisklubben fick sitt stängsel på mycket förmånliga villkor – omkring år 1974/75. Senare ordnade jag med förlängningsstolpar på kortändorna, så att stängslet blev ännu högre där.

Tyresö vägförening
Och så satt jag i vägföreningens valberedning i många år på 1970- och 1980-talet. Då fick jag till fyra olika ordföranden där.
Så bland andra Lindgren, som ordnade markavtalet med Folkhem, blev ordförande i Vägföreningen. Men Sten Almling i styrelsen fick rätt för det mesta. De som stack upp fick ge med sig  för det mesta. Det var ofta bråk inom vägföreningen förr i tiden. Ture Åkerblom som ägde järnaffären, var van att få sin vilje igenom och hans bror, som var brevbärare var bråkig. Det slutade med slagsmål under mötena!

Ökade trafikproblem
Trafiken har ju ökat och det körs oftast för fort. Det har varit några ungdomar som sladdat in på min tomt några gånger med sin bil: det har varit rackarungar med stulna bilar som kört alldeles för fort.

Tyresö Fiskevårdsförening
Jag är road av fiske och år 1968 blev jag kassör i Tyresö fiskevårdsförening och var det i 20 år.
Grannen till föreningens tomt hade lagt beslag på 12 meter av föreningens tomt. Det var mycket skickligt gjort. Den konflikten gick upp till fastighetsdomstolen, så vi fick tillbaka våra 12 metrar av tomten. Grannen skyllde på att det måste ha vart en tidigare ägare som flyttat på gränsmärkena.

På Fiskevårdsföreningens tomt har det varit fiskodlingar. Där fanns en liten kåk på tomten. Huset stod i buskarna, så man såg inte huset från vägen. (Tomten var tämligen igenväxt på den tiden.) I huset fanns det  glasrör för fiskodlingar och plaströr ut i Kalvfjärden. Man tog rom från gädda och släppte ut gäddyngeln. Det fanns också en elektrisk pump i systemet.

Tyresö fiskevårdsförening hade en bevakningsbåt. En gång åkte vi med den till yttersta havsbandet söder om Biskopsö. Där på djupt vatten drog jag så mycket torsk, så vi fick båten nästan full: Men det var fel årstid, för torsken luktade så illa.
Jag ordnade en grävmaskin på 1960-talet som grävde upp utloppet till Dyviksmaren. Det var fortfarande tjäle i marken och lite is, så det gick att komma dit med en grävmaskin med sin skopa på en lång arm. Det finns kvar en del stora stenar som maskinen kunde fösa ut utanför utloppets mynning.

Fiskuppsyningsman
I fiskevårdsföreningen var jag uppsynigsman i flera år. Runt Koppholmen fick jag ofta ta upp redskap. Alla tagna nät lämnade jag över till Wahlström i Stockholms stad. Han var chef för stadens fritidsförvaltning, som formellt hade fiskevattnen.
En vinter när jag höll på med bevakningen upptäckte jag att det fanns omkring 25 angeldon på Dyviksmarens is. Det visade sig att det fanns fyra gubbar där: dir Ekman plus bröderna Willix, plus ytterligare en gubbe. Det var nog på 1970-talet. De herrarna förstod efter en kort diskussion att de inte skulle fiska där något mera.

En gång när jag var på Sagerska tomten och tittade som fiskeuppsyningsman så låg det fiskeredskap, slipmaskiner, elverktyg och mycket grejer, som inte skulle ligga där. Polisen fann att några killar hade stulit alltihopa på en ö hos någon läkare. Annars har jag inte haft något särskilt med Sager att göra, men noterade förstås att han på Stora Sandholmarna hade sina torvtäckta lappkåtor på 1950-talet.

Den ryska undervattensverksamheten
I början av 1980-talet var man orolig för de sovjetiska ubåtarna här i skärgården. På fjärden låg en dag 6 eller 7 små båtar på en rak linje. De var fulla med ryssar som verkade fiska. Men jag undrade mycket över vad de hade för sig just där på en linje söderut från Stora Brandholmen.

Florans ändringar
Sommaren 1955 torkade många stora tallar ner. En tall räknade jag årsringarna på: den var 240 år och jag tänkte att den borde ha blommat upp efter att ryssarna brände ner här sommaren 1719 (– om de verkligen gjorde det). På den tiden fanns det Natt och dag när jag var ute och vandrade. Jag vet inte om den finns kvar nu.
1969 års stora storm tog en hel del träd här, men husen klarade sig.

Inbrottsproblem
Jag har tyvärr haft många stora inbrott. En gång tog de allt av värde. Annars har de tagit fåniga småsaker. De har dassat inne i sovrummet en gång. Annars har det inte varit några nedsviningar. Mycket glasrutor har gått sönder: man har kastat sten mot husets fönster. Och en gång satte en tjuv sin fot i nygjuten betong som jag hade här på tomten!

Tillbakablick efter 50 år
Dyviksudd är ett fantastiskt område: vattnet här går inte att jämföra med den norra skärgården. Vattnet har varit mycket mer klart här än där.

Vi har haft mycket fester här. Storstugan är på 30 kvm, så mina vänner har dansat mycket här under många trevliga fester, som jag gärna minns. Det jag inte gillar är att en del granntomter har växlat ägare 3, 4 eller 5 gånger. Jag skulle gärna önska att det lugnade ner sig lite med alla grannbyten!

© 2012 Brevikshistoria.n.nu. Alla rättigheter förbehållna.
Template design by Andreas Viklund